Om
Text från låten "Väljer inte jag".
Om mig
Jag heter Mikael Hummelgård, bor i Borlänge med min fru och våra två barn. Född 1965, så var det sagt också.
Under åren har jag utbildat mig till fritidspedagog, projektledare och certifierad livscoach, men också studerat turism och psykiatri. Min yrkesresa har varit varierad och har nästan alltid kretsat kring människor, utveckling och nya möjligheter.
Jag har drivit egna verksamheter inom äventyr, camping, stugby - konferens, och har även arbetat som livscoach vid sidan av mitt ordinarie arbete.
Som person är jag nyfiken, både på människor och sammanhang. Jag lockas ofta av nya idéer, ser möjligheter och har svårt att inte utveckla sådant som kan bli bättre.
Jag är musiker, lyssnar gärna på musik, samlar på LP-skivor och uppskattar allt som väcker min kreativitet.
Några saker som kanske säger lite mer om vem jag är: Jag har rest i Sydamerika under fem månader. Jag älskar romcom och julen. När barnen var yngre införde vi Tokfredag i familjen.
Tokfredag innebar att vi gjorde något annorlunda och kul. En gång pyntade barnen vår släpvagn invändigt och bar dit bord och bänkar, sedan åt vi middag där. Vi har gått baklänges en hel kväll, fikat under en gran långt ute i skogen och bytt identitet med varandra.
Min ambition med Sparriket är enkel.
Jag vill bygga något som jag kan leva på utan att behöva jaga maximal lönsamhet. Jag vill skapa mer frihet och harmoni i livet.
Resan till Sparriket
Vi sitter i trädgården i skydd från solen, två koppar kaffe med mjölk vilar på det runda glasbordet. Göran skrattar så att han till slut inte får luft. Jag lägger ifrån mig boken ”De hängda rävarnas skog” av Arto Paasilinna. Min kropp sjuder av glädje och jag tänker att just detta har inträffat tidigare, då vi visat varandra dråpliga skämt ur serietidningar som Knasen och Hagbard.
Då jag på riktigt trodde att Göran höll på att dö i en skrattattack. Men det kanske inte är en så befängd tanke ändå, att det sista en människa gör i livet är att skratta.
Jag ser på honom när han sakta drar in luft i sina lungor. Det är fjärde året vi har högläsning för varandra, böcker fyllda med humor, liv och relationer. Göran torkar sina lyckotårar och säger: - Fortsätt Mikael, fortsätt läs!
Min morbror Göran Hummelgård har betytt mer för mitt liv än någon annan.
Därför förändrades något när jag öppnade kuvertet efter hans bortgång.
Det var absolut en kärleksförklaring, men jag kände också ett stort ansvar för att förvalta ett arv i hans anda.
Och för att förstå bakgrunden till Sparriket måste jag erkänna att pengar inte varit en drivkraft i mitt liv. Jag har snarare utforskat vad som gör att vi mår bra och hur vi kan påverka våra liv för att må bättre.
Mina företag har i första hand handlat om ett inre driv – möjligheter, utveckling, bra relationer och att förverkliga mina tankar och idéer.
Ekonomin har kommit i andra hand, men mina verksamheter har ändå burit sig riktigt bra. Kanske för att jag alltid börjat med en hållbar grund.
Så vad gjorde jag med arvet?
Ingenting, för mitt liv hamnade i kaos. En vecka innan Göran dog hade familjen begravt min mor. Plötsligt stod jag mitt i ännu en begravning. Myndigheter, banker, husförsäljning och allt annat som måste ordnas. Det blev för mycket och jag fick ta en dag i taget.
Sakta men säkert hittade jag tillbaka, och efter ungefär ett år började jag försöka förstå min morbrors sparande. Vilken strategi hade han använt? Varför hade han valt just dessa aktier och fonder?
Här någonstans vaknade min nyfikenhet kring sparande.
Hur hängde allt ihop? Varför såg det ut som det gjorde? Varför var så mycket inom bankvärlden uppbyggt på ett så traditionellt sätt? Och hur skulle jag själv förstå helheten när jag ständigt möttes av tips, råd och listor över de bästa aktierna och fonderna?
Ju mer jag läste, desto fler frågor väcktes. Min nyfikenhet drev mig vidare och en tanke började ta form.
Hur skulle jag själv vilja ha ett sparande?
Jag började som många andra och byggde en tillväxtportfölj. Men ju längre tiden gick, desto mer kände jag att något saknades. Jag hade nu en stark portfölj, men insåg att den byggde på hög risk. Jag inspirerades av tanken på långsiktigt sparande och bred riskspridning, men jag sökte samtidigt något som kändes mer tryggt.
Så vad var jag egentligen ute efter?
Jag fick backa och utgå från min egen livssituation. Jag började därför utforska trygghet i stället. Målsättningen var att skapa en riktigt trygg portfölj, men med möjlighet till avkastning.
Och då slog det mig, varför inte kombinera dessa två portföljer? Tillväxt och Trygghet! Då kan jag justera balansen mellan avkastning och risk när jag behöver, beroende på min livssituation eller hur världsläget ser ut.
Eller vänta nu! Detta är ju perfekt för familjer!
Det var min första spontana tanke. Men modellen passar faktiskt alla som vill spara. Och just där föddes grundidén till Zontrappan. Sedan följde flera månader med att testa och optimera dessa två portföljer. Och då kom nästa fundering. Om jag spar i någon av zonerna så är det långsiktigt, minst sju år. Det innebär att pengarna ska växa genom ränta på ränta och ska därför inte röras.
Jag såg behovet av en buffert/uttagsportfölj. En portfölj som kan användas vid behov för en resa, eller om jag vill unna mig något. Så jag utvecklade en portfölj som fick namnet Valfrihet. Med familjen som utgångspunkt blev Valfrihet också perfekt för barnspar. Inte för hög risk, utan lagom trygg för ändamålet men ändå med bra avkastning på sikt.
Sparriket kom alltså till av ren nyfikenhet, inte som ett företagskoncept och inte som en idé om att bygga något stort. Jag hade skapat en sparmodell jag själv ville ha.
Sparrikets filosofi
Sparriket bygger på att du som medlem ska ha full kontroll över ditt eget sparande. Genom nyfikenhet kommer du att lära dig hur sparandet fungerar – utan gurus, experter eller pekpinnar.
Du gör dina egna val i Zontrappan utifrån din livssituation och dina behov. Målet är också att lägga mer fokus på livet än på hur fonderna rör sig från dag till dag.
